Livet var lätt när man var liten.
Man behövde inte gå själv utan kunde tryggt vaggas runt i mammas famn.
Alla var så glada att man kommit till världen.
Man blev runt skjutsad i en vagn, full av mjuka kuddar och filtar, som man också kunde ta sig en tupplur i om man blev trött.
Det fanns nästan alltid någon som ville leka med en.
När man ville kunde man bara sätta sig ner och ta en paus. Man hade ju ändå inga tider att passa.
Allt runt omkring var nytt och fascinerande. Ja, hela livet var ett äventyr.
Man kunde ställa till med en himla röra och behövde inte ens städa upp efter sig!
Det var inget konstigt med att sitta i någons knä.
Så fort man var trött kunde man gå och lägga sig på nåt mjukt ställe.
Julen var så spännande och rolig att man trodde att man skulle smälla av. Varje julklapp var som en skatt.
Somrarna var evighetslånga och precis så som somrar ska vara.
