Människor

jag glömmer hela tiden. Gud är inte som människor.
människor är så svåra. dom förstår inte alltid. dom ljuger ibland. dom skriker och bråkar. ibland försvinner dom, dör. och man tänker, varför, varför, varför? 
dom bryr sig inte så mycket, dom orkar, vill inte. 
och jag oroar mig så mycket, och bryr mig alldeles för mycket om vad dom ska tycka om mig. är jag för konstig, vad gör jag för fel?
Men egentligen spelar det ingen roll. och det är så skönt när jag inser det. att Gud är annorlunda.
Gud bryr sig i alla fall. Han lyssnar alltid. Han skulle aldrig ljuga och aldrig skrika på mig.
Och han kommer alltid finnas. till och med när jag springer i väg, så väntar han på att jag ska komma tillbaka.