tisdag 16 februari 2010

Ta det lugnt, jag kan inte hjälpa det, hur jag är och så menar jag förstås, ursäkta för att jag förvirrar både mig själv och allt och alla

har för mig att någon sagt; att måla är som terapi för själen.
jag vet inte om det är det, vadå terapi?.
men jag tycker iallafall om att måla.
det är skönt att gömma ansiktet och stänga in sig.
för sig själv. och så. för det kanske inte är roligt för en utanför.
fast jag kan inte måla i alla situationer. ibland kan man bara sitta, och titta.
och det är ganska tråkigt.

men jag ska inte klaga. det är det enda jag lärt mig.
och ändå är just det, det enda jag gör.
men jag har försökt så mycket nu.
och jag tycker inte alls att vardagen är någon lek.
inte någon lek om vem som får mest uppmärksamhet.
för det enda jag vill ha är åtminstone en enda.
för en enda gång.
en enda.
någon. som orkar.
som orkar. lyssna. vara. höra. se. känna. trösta.

eller så får man fortsätta bita ihop.
och ha ont och bli arg. arg. arg. arg. DÄRFÖR. DU FATTAR INTE.

och jag hatar mitt öra.
och mitt huvud gör ont så fort jag kommer till skolan.
och jag är trött var eviga sekund.
och jag känner prestationskraven som leder till nertryckning av. sig själv.

åh. dumma jag. sov.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar